Överansträngningsskador i axeln: vanliga orsaker och riskfaktorer
Skulderskador till följd av överansträngning är vanligt förekommande bland idrottare och arbetstagare som utför repetitiva, ansträngande rörelser. Aktiviteter som simning, kastgrenar (spjut, handboll) och bodybuilding, liksom arbeten som kräver rörelser över huvudet (målare, snickare, servitriser och frisörer), utsätter axelleden och de omgivande musklerna för ständiga påfrestningar. Axeln är särskilt utsatt på grund av dess rörelseomfång och det sätt på vilket den förlitar sig på mjukvävnader för stabilitet. Med tiden kan denna repetitiva stress orsaka inflammation, muskelbristningar eller till och med långsiktiga skador på rotatorkuffen, senor och ligament.
De vanligaste överbelastningsskadorna i axeln är tendinit i rotatorkuffen, bursit och impingementsyndrom i axeln. Dessa skador uppstår när senor och muskler i axeln ständigt tänjs över sin kapacitet, vilket leder till smärta, svullnad och nedsatt funktion. Inflammation är ofta en nyckelfaktor i dessa tillstånd, och om den inte behandlas kan den leda till kronisk smärta och potentiell permanent skada.
Korrekt uppvärmning och stärkande övningar är viktiga för att minska risken för överbelastningsskador. Men även med förebyggande åtgärder bör idrottare och personer som utför repetitiva rörelser lyssna på sin kropp och ta vilodagar för att undvika överdriven belastning på axeln.
Förebyggande och behandling av axelrelaterade överbelastningsskador
Att förebygga axelskador börjar med rätt teknik och hållning, särskilt vid aktiviteter som styrketräning, simning eller andra sporter som innebär rörelser ovanför huvudet.
Övningar för rotatorkuffen som stärker och stabiliserar axelleden är också fördelaktiga.
Regelbunden stretching bidrar till att bibehålla flexibilitet och motverkar överbelastning av axelmusklerna.
Om en överbelastningsskada uppstår bör första åtgärden vara att vila axeln och undvika rörelser som förvärrar smärtan.
Kyla kan minska svullnad och antiinflammatoriska läkemedel lindrar obehag.
Vid allvarligare besvär kan sjukgymnastik behövas för att återfå styrka och rörlighet.
Om symtomen kvarstår trots konservativ behandling kan kirurgi bli nödvändig för att reparera skadad vävnad.